"En svensk fattigpensionär kostar staten 141 600 per år, att jämföra med de 700 000 som läggs på varje ”ensamkommande”.
Om de "ensamkommande flyktingbarnen" inte längre är barn, kan man då kalla dem "ensamkommande"?
.. eller ska man kalla dem "vuxna singlar från Afghanistan som saknar asylrätt"
Många i denna grupp är inte barn och har inte rätt att stanna i Sverige. Men är de då fortfarande "ensamkommande flyktingbarn som hotas av utvisning"..
hur länge ska de räknas som barn, tills de fyllt 25 och fått en egen lägenhet?
Dessutom avsätter regeringen närmare 800 miljoner kronor för att garantera att ”ensamkommande flyktingbarn” slipper flytta när det fyllt 18, blivit myndiga och enligt svensk lag ansvariga för sina egna liv.
Vilken skillnad skulle denna summa göra göra för de 330 000 pensionärer som förväntas bo, äta och leva för mindre än 11 800 kronor i månaden.
Jag ser att regeringen har "problem med prioriteringsprocessen"... en förskönad parafrasering om vad jag anser om och resonerar kring hur vi använder VÅRA skattepengar :-(
läs Heberleins artikel:
No comments:
Post a Comment